Nedskräpning

Nedskräpning utomhus är enligt miljöbalken alltså inte tillåtet, vare sig i naturen eller inom bebyggt område. Detta gäller allt skräp, inklusive trädgårdsavfall.

Att tomtmark ska hållas i vårdat skick finns det bestämmelser om i plan- och bygglagen. 

Att anmäla nedskräpning

Om du vill klaga på nedskräpning ska du i första hand vända dig till fastighetsägaren. Om du inte vet vem som äger fastigheten, eller om du inte får gehör från fastighetsägaren, ska du vända dig till kommunens kundtjänst.

När klagomål gällande nedskräpning inkommer till Bygg och miljö börjar ärendet oftast med att identifiera vad det är för avfall, vart avfallet är lokaliserat och om det finns några bevis som kan peka på vem som är misstänkt för nedskräpningen. Kommunen har en skyldighet att åtalsanmäla händelsen. Kommunen kan sedan behöva agera genom att kontakta fastighetsägaren för åtgärder. 

Nedskräpningar med farligt avfall prioriteras då de innebär en större risk för människors hälsa och miljön. Nedskräpning kring återvinningsstationer anmäler du till Sysav på telefon 040-635 18 00, eller på Sveriges avfallsportal.

Hur kan vi hjälpas åt att minska nedskräpning?

I första hand ansvarar varje individ för att inte skräpa ner. All nedskräpning i Sverige är förbjuden. Förbudet gäller på platser där allmänheten har tillträde till eller insyn till, och det riktar sig till alla – även markägare.

Om en plats ser skräpig ut kan det medföra ytterligare nedskräpning och ett nonchalant beteende blir då accepterat. Att plocka upp skräp och att hålla det städat på platser dit andra människor har tillträde eller insyn till är därför en god idé på flera sätt.

Nedskräpning längs statliga vägar

Nedskräpning utmed vägar anmäls till väghållaren. Ofta är det Trafikverket som är väghållare och därmed ansvarig, men det kan också vara kommunen eller enskild väghållare. Trafikverket når du på telefon 0771-921921. Be att få komma i kontakt med projektledaren för det driftområde som nedskräpningen skett i. Här kan du läsa mer om vilka vägar som Trafikverket ansvarar för.

Den ansvariga väghållaren är även ansvarig för rastplatserna längs vägarna.

Skrotning av bilar

Du som bilägare har ansvar för att förvara din bil på ett sätt så att du inte riskerar att olägenhet uppstår för miljön eller människors hälsa, och lämna in den för skrotning när den är uttjänt. Det är alltså inte tillåtet att överge sin uttjänta bil, utan det är ett miljöbrott. Trots det sker det förvånansvärt ofta. En övergiven bil betraktas som farligt avfall så länge den innehåller komponenter eller vätskor som kan vara skadliga för miljön. Ämnena är svårnedbrytbara och vissa bioackumuleras dessutom i djur och växter.

Så här skriver Håll Sverige Rent om skrotbilar på sin hemsida om att flytta skrotbilar:

”Det finns särskilda regler för när en kommun eller en statlig myndighet kan flytta en skrotbil av naturvårdsskäl, se lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall och förordning (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall. Ägaren till skrotbilen blir då ersättningsskyldig. Enligt lagen om flyttning är ett fordonsvrak ”ett fordon som med hänsyn till skick, den tid vilken det har stått på samma plats eller andra omständigheter måste anses som övergivet och som uppenbarligen har ringa eller inget värde”.

Om du hittar en skrotbil i naturen, på allmän plats eller på din egen mark och ägaren inte är känd kan du anmäla den till kommunen. Det är även till kommunen du vänder dig om du vill ha någon annans skrotbil bortforslad från din mark.

Det finns ett producentansvar för uttjänta bilar, som innebär att det är tillverkaren eller den som fört in en bil i Sverige är skyldig att ta emot den gratis, och att se till att material och komponenter från bilen återanvänds, återvinns eller tas om hand på något annat miljömässigt godtagbart sätt. Om bilen saknar väsentliga delar, som växellåda eller motor får producenten dock begära skälig ersättning för skrotningen. Reglerna kring producentansvaret finns i förordningen (2007:185) om producentansvar för bilar. Själva transporten av skrotbilen till bilskroten bekostas av bilägaren.

Själva skrotningen av bilen är också väl reglerad, se bilskrotningsförordningen (2007:186).”

Lagstiftning

Nedskräpning utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till är förbjudet enligt 15 kapitlet 26 § miljöbalken. Detta gäller ute i naturen, på allmän plats och inom bebyggda områden.

Den som med flit eller av oaktsamhet skräpar ner på en plats där allmänheten har tillträde till kan enligt 29 kap. 7 § miljöbalken dömas för nedskräpningen, och straffet är böter eller fängelse i högst ett år.