”Behöver jag säga att tårarna kom på hens examen?”
Namn: Maria Nilsson
Yrke: Lärare på vård- och omsorgsprogrammet, gymnasieskolan Nils Fredriksson Utbildning (NFU) i Svedala
Antal år i Svedala kommun: 4 år
Vad är det bästa med ditt arbete?
Det är friheten att få använda min kreativitet. Som lärare är det viktigt för mig att hela tiden skapa nya möjligheter som får eleverna att växa – både i kunskap och som personer. Jag vill att eleverna ska ha så goda förutsättningar som möjligt när de kommer ut i arbetslivet.
Hur trivs du med Svedala kommun som arbetsgivare?
I en mindre kommun som Svedala blir allt mycket smidigare. Man lär snabbt känna personer i andra verksamheter inom kommunen vilket gör att kommunikationen blir enkel. Sen är det ju alltid trevligt att träffa varandra i olika sammanhang och till exempel få ta del av varandras goda erfarenheter. Att lätt kunna skapa och bygga relationer betyder mycket för arbetet.
Hur märker du att du gör skillnad för kommuninvånaren?
Jag är stolt över att få vara med och utbilda personer inom vård och omsorg på vuxenutbildningen. Eleverna kan sedan med sin kunskap och sina förmågor arbeta som undersköterskor vilket gör skillnad för våra kommuninvånare. Detta är jätteviktigt för vårt samhälle. Till exempel blir allt fler allt äldre i Sverige idag, så vi behöver människor som vill jobba inom vård och omsorg.
Berätta om ett minne från din tid i Svedala kommun
För några år sedan fick jag vara med och examinera en ny undersköterska som hade kommit till Sverige bara några år tidigare. Detta är ett starkt minne för mig. Hen hade inte gått i skola tidigare men hade sedan ankomsten till Sverige kämpat hårt med studierna och gjort det med bravur. Direkt efter examen fick personen en tillsvidaretjänst inom Region Skåne.
Detta satte avtryck i mitt hjärta, att kämpa för något man vill trots att förutsättningarna kanske inte är på min sida. Behöver jag säga att tårarna kom på hens examen?
Detta visste ni inte om mig
Jag älskar att ro ut med en båt på sjön för att fiska en sommarkväll. Finns det något mer rogivande än att bara sitta och titta på en kork som flyter?